Björnen

En dag blev jag uppringd av Anna-Karin Andersson på ATR. Hon berättade om att en kvinna vid namn Danute Vaigauskaite från Litauen kläckt idén om en internationell festival kring Tjechovs enaktare Björnen. Anna-Karin  frågade om jag ville göra det svenska bidraget. Jo tack! Jag åkte till Vilnius på ett möte och träffade Danute, finska Minna Linna och den litauiska regissören Virga, även Inguna från Lettland dök upp på en krog. Festivalen kom att inkludera fem länder, som alla gjorde varsin version av Björnen.
Min första version av Björnen ingick i ett större Tjechov-collage som jag kallade Som funnes det i stormen frid. Samma version åkte till Okhola i Finland för att delta i den första festivalen i mars 2005. Susanna Ringblom, Joa Helgesson och Mona Thorbiörnsson spelade de tre rollerna – själv spelade jag den avlidne maken.
Till den andra festivalen i Norska Sundalsöra kom en annan laguppställning. Anna-Karin Norlander spelade nu Popova och jag själv spelade Smirnov. Min absolut bästa upplevelse som skådespelare! Anna-Karin, Mona och jag spelade pjäsen även i Riga och i Siauliai, Litauen, samt några gånger i Stockholm.
Till den sista festivalen i Stockholm hade jag gjort en tredje version. En version där en pjäs med tre roller nu spelades av 16 skådespelare i 47 roller (för att överraska de andra festivaldeltagarna). Nu spelade Henrik Dahlgren (som följt med till Riga som gäst) Smirnov.
Affischen ovan hör egentligen till den sista festivalen, men den får sitta på den här sidan eftersom den föreställer Mona och Anna-Karin och kistan i Norge.
Förutom att jag fick göra min bästa insats som skådespelare kan jag nämna att den även ledde till att jag lärde känna en viss Ieva Lase (medverkande i den Lettiska Björnen) och att vi inledde den kärlekshistoria som pågår fortfarande sju år senare.