En midsommarnattsdröm – premiär 8/6

Ormteaterns uppsättning av Shakespeares En midsommarnattsdröm är en hyllning till fantasin och till dem som ägnar en stor del av sina liv åt att fantisera. Poeten, galningen och älskaren verkar bestå av idel fantasier säger hertig Teseus i pjäsen. Man kan tolka hans ord som kritik av dem som inte är lika förnuftiga som han själv, men jag tror att han är fascinerad av dem och till och med avundsjuk. Han, som måste vara förnuftig, skulle säkert vilja ha lite av den inbillningsförmåga som konstnärer, avvikande och älskande har.

De som inte passar in det förnuftiga, sterila och patriarkala samhället i pjäsen är unga älskande som inte kan älska förståndigt, skogsvarelser som är outsiders och lever utanför de förnuftigas lagar och regler, samt en grupp  amatörteaterskådespelare med stor tilltro till fantasins kraft.
Då det ingår en teatergrupp i pjäsen är En Midsommarnattsdröm ytterst lämplig att sätta upp just i år då Ormteatern firar 40-årsjubileum. Vi vill hylla en teaterförening som är så beundransvärt långlivad och alla som nånsin stått på våra scener. Därför har vi valt att låta vår version av pjäsen utspelas med avstamp i 70-talet, då föreningen bildades. Vi vill också hylla teatern som den kollektiva konstarten. På 70-talet var gemenskap och solidaritet honnörsord. Idag lever vi i en helt annan tid och det blir allt svårare att göra kollektiv konst i samtidens individualistiska samhälle, men ändå står 19 skådespelare snart på scenen tillsammans och hyllar teatern, fantasin, friheten, empatin, kärleken, sommaren och drömmarna.

 

I have a dream!

Pjäsen ni ska se heter En midsommarnattsdröm. EN midsommarnattsdröm. Men den innehåller ju flera drömmar – eller händelser som rollerna i pjäsen tolkar som drömmar.  Deras fruktan och begär tar gestalt som i en dröm, som Puck säger i pjäsens sista replik. Hermias fruktan tar gestalt i en mardröm, Bottens begär tar gestalt i en önskedröm etc. Så varför är inte pjäsens titel Midsommarnattsdrömmar? Varför bara EN dröm? Jo, Pucks replik är riktad till publiken. Tänk er att ni bara sovit här. Det är alltså publiken som drömmer och hela pjäsen är en dröm – därav titeln, antar jag.
Det finns en underbar dikt av Tomas Tranströmer som heter Drömseminarium och som jag låtit ingå i prolog och epilog till vår dröm. I den beskrivs drömmarnas verklighet. Utplånas drömmarna av dagsljuset (och utplånas upplevelsen av teaterföreställningen av salongsljuset) eller finns de kvar, även om de är osynliga? Det finns ett utom-synhåll-drömmande som alltid pågår. Så sov gott, kära publik. Dröm fritt tillsammans med oss. Låt er fruktan och ert begär ta gestalt som ni behagar. Låt er roas och oroas var och en efter tycke och smak. Och må ni minnas några fragment – kanske ana en osynlig Puck som ger er hemliga meddelanden i er vardag framöver.
Drömmar är ett tema som Shakespeare ofta använder. Kanske mest berömt i följande replik ur Stormen. We are such stuff as dreams are made on; and our little life is rounded with a sleep. Och i ”att vara-monologen” är det ju tanken på vilka drömmar som dödens sömn erbjuder som gör Hamlet obeslutsam. Själv har jag i en pjäs parafraserat Shakespeare med repliken Världen är en säng och alla män och kvinnor är drömmare.
Annars är det ett annat tema som jag hittar oftast av alla i hans pjäser, så även i denna. Förnuft och känsla. Är vi människor rationella, logiska varelser som styrs av förnuftet? Är det bara dårar, älskande och poeter (som Teseus säger i pjäsen) som låter känslorna dra iväg med dem? Så snart en situation är utanför någons kontroll i en Shakespearepjäs frågar de inblandade sig strax om de är galna eller drömmer. I den här pjäsen bestämmer sig några för att tolka det osannolika som sker som något de andra tänkt ut för att vara elaka. Men till slut landar allt det märkliga i att det förmodligen var en dröm. Jag tror att många av ”drömmarna” i pjäsen är betydligt verkligare än de inblandade vågar erkänna (för att de inte vågar erkänna sin brist på kontroll om det visar sig att de inte är så förnuftiga som de tror).
När det gäller den eviga frågan om känsla kontra förnuft håller jag med Robert Broberg när han säger att han väljer att låta sig styras av känslan – för att det är förnuftigt.
Ett annat genomgående tema i pjäsen är makt. Någon har makt att bestämma vem hans barn ska gifta sig med, några hoppas att bli rika för att andra har makten att belöna dem, några har makt att förvandla andra, några har makt över andras känslor osv. 60- och 70-talen är decennier där ordet makt används flitigt. Power to the people! Black power! Flower power!
Genom att flytta pjäsen till den tiden har vi kunnat lyfta fram några av pjäsens teman som var högaktuella då. Kamp mot förtryck, könskamp och klasskamp finns faktiskt i texten som jag läser den. Och apropå drömmar så finns det ju nattdrömmar, dagdrömmar och livsdrömmar – drömmar om ett bättre liv, ett bättre samhälle. Ett samhälle som bygger på andra värderingar är vad vårt idag gör. Vi har ju facit nu. 60- och 70-talets drömmar har inte realiserats. Redan 1976 sjöng Monica Zetterlund Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord? Sedan kom 80-talet och på den vägen är det.
Visst är jag jävig i min nostalgi över den här tiden eftersom jag växte upp i den och älskar inte minst dess musik (vilket kanske kan anas i uppsättningen). Men visst är väl drömmarna om en värld i fred, frihet, jämlikhet, kärlek och sympati fortfarande värda att inte bara drömma utan även försöka förverkliga? Martin Luther King hade en dröm (den i denna texts titel) och Shakespeare hade en dröm – nu förenas deras drömmar i denna föreställning – och i ert eget drömmande.
Peter Bark

 

 

MEDVERKANDE (i den ordning de uppträder):

 

Petra Kvitten                                         Camilla Hultberg
Kvitten JR                                               Liam Skarhed
Titania                                                     Amanda Erixon
Ärtblomma                                            Elvira Andersson
Puck                                                        Cajsa Jönsson
Hippolyta                                               Lotta Eurén
Filostrat                                                  Johan Skarhed
Teseus                                                     Aron Juhlin (Peter Bark)
Egeus                                                      Claes Falck
Hermia                                                    Sanna Ålhed
Lysander                                                 Chris Amado
Demetrius                                              Andreas Åberg
Helena                                                    Moa Westman
Nilla Botten                                           Karin Levin
Frans Flöjt                                             Anton Olsson
Tomasine Snut                                     Mariam Pourmand
Stina Snugg                                           Nicole Vargas
Oberon                                                   Douglas Enhager
Spindelväv                                             Elliot Beuze
Pagen Senapskorn                               Liam Skarhed

Violin                                                       Karin Levin
 

PRODUKTIONSTEAM:

 

Peter Bark – Regi och bearbetning

Emilie Lindström – Regiassistent

Adam Blomberg – Ljussättare och scenograf

Loni  Andersson – Kostym och mask

Arne Nordh – Bygge och rekvisita

Stefan Karmedahl – Bygge

Alejandro Vivanco – Producent

Nichlas Andersson – Föreställningstekniker

Christer Blum – Foto

Eva Lagerheim – Röstpedagog

 

 

TACK TILL:

 

Erik Bryntse, Moa Bryntse, Tomas Nilsson, Kurt Jonsson,
Jon Mannikoff,  Augusto Cabrera, Madeleine Eriksson, Ingeline Storsteinnes

 

 

MUSIK I FÖRESTÄLLNINGEN (från 70-talet):

Rare Bird, Gentle Giant, Budgie, Samla Mammas Manna, Kebnekaise, Pugh & Rainrock, Mike Oldfield, Uriah Heep, Mikael Ramel, Greenslade, Chick Corea, Emerson, Lake & Palmer, King Crimson, Bruford, Pink Floyd, Made in Sweden, Kaipa, Pekka Pohjola, UK, Frank Zappa, Kabaréorkestern, Yes, Merit Hemmingsson, Camel, Mahavishnu, Anthony Phillips, Solar Plexus, Storm, National Health, Jethro Tull, Black Sabbath, Deep Purple, Genesis

 

 

FÖRFATTARE TILL ANDRA TEXTER SOM FÖREKOMMER I FÖRESTÄLLNINGEN:

KARIN BOYE
TOMAS TRANSTRÖMER
HJALMAR GULLBERG
HANS LUNDIN